huset började luta då
med skallrande kropp och svärta
det var den där kvällen när
livsdelaren kröp fram bakom skrivbordet
och öppnade dörren till

avståndet

efteråt

så många steg i en obeskrivlig
tomhet där kropp bara är ett ord
och intet anas i ögonhålornas
botten

men nu

ser du?

i dessa händer vilar den själ
som återkommit