i skinnjacka och halsduk
lutar jag pannan mot badkaret
fingrar på armbandet på handleden
mimar ditt namn

saknaden är så intensiv, rivande, det känns som om jag ska kräkas och pulsen ökar och andningen går inte att kontrollera och kontroll, kontroll är så viktigt men nej jag tappar den och fan jag faller men nej jag står ju fortfarande upp och jag sätter mig ner och där sitter jag, med huvudet mellan knäna och hoppas att ingen men någon ska se mig

tar bilder för att skicka till dig
som ska bli en av alla
men hur mms:ar man någon
vars existens man betvivlar