Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
2010-05-07


Ett dött barn

Har aldrig velat bli mor
Så plötsligt, ser jag ner på skapelsen
med kalt huvud och slutna ögon
och tänker att något så ?nt har jag aldrig skådat

Har aldrig velat bli mor
Så plötsligt, efter nio månader
med livet som vuxit inom mig
slår det mig att lycka nu blivit erfarenhet

Det är då mina ögon vittnar
att ögonen förblir slutna och
bröstet helt still, för stilla
på ett barn som inte andas

Barnet, som jag lärt mig älska
skapelsen som bringat budskap om lycka
min son, som skulle få namnet Jonathan
och insikten får allt att rasa

Jag har fött ett barn som är dött
och inte kommer kunna bringa några ?er budskap
min son, som aldrig kommer få namnet Jonathan
Måste få ut all sorg, så jag skriker

Skriket varade tills det väckte mig
och när jag insåg varför jag skrek
kände jag också svedan av det salta
för första gången på ett jordvarv

För vad är värt att gråta över
om inte ett barn som fötts utan andan
Så även om det bara var en dröm
grät jag över min Jonathan

Trots att jag bara är sexton år
och aldrig velat bli mor
sörjer jag Jonathan, sonen jag förlorade
i en dröm som skrek verklighet

Om sorgen i en dröm är så stor
hur är den då när man är vaken
Var det en varning, du bör aldrig bli mor
eller något annat som jag inte förstår

Hur som helst är jag rädd för att somna
för jag vill inte tillbaka till en värld
som tar ett barn ifrån mig
Min son, Jonathan




Fri vers av Ansia
Läst 219 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-07-15 22:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ansia