Som ett höstlöv i vinden,
Så flyktig är min själ.
En gång i tiden satt jag högt upp i kronan
Och sög upp solens strålar i min gröna skrud.
Mitt liv där högt upp på grenen
Var lugnet före stormen.
Livet var så lätt,
Så fullt av naiv och barnslig glädje.
Den sommaren var mitt liv.
Den sommaren var jag vacker.
Men hösten kom
Allt för snabbt.
Du kom
Och du fick mina kinder att glöda.
Min gröna dräkt flammade upp och blev eldigt röd.
Du var frosten som gav mig min färg,
Kylan som formade mig,
Vinden som förde mig längre och längre bort från mig själv,
Och solen som svedde mitt trasiga hjärta
När du lämnade mig.
Nu ligger jag här,
Livlös och genomskinlig.
Snart finns jag inte längre kvar.
Min kropp går runt bland alla andra,
Livlös och genomskinlig.
Men Jaget,
Själen och hjärtat mitt
Har sedan länge sedan lämnat mig..