Mänsklighetens händer slant
och kalken av kristall föll

mattan färgades blodröd
kristallen splittrades

tusentals skärvor
miljontals flisor


Låt oss aldrig glömma
låt oss aldrig slarva bort minnet

av dagen
då mänskligheten svek

en talande tystnad
bland ropen som ingen
ville lyssna till


må vi aldrig av nonchalans
slinta igen
utan stadigt med båda händer
hålla hårt
i mänskligheten inom oss



En ny kalk har sakta återbildats
en strålande stjärna i kristall

Låt oss ömma
och vårda denna
kr-IS-tall som i öknen svalkar svullnadens
ögon, där RA-k-EL – begråter sina barn


Inatt gråter jag med Rakel i Jakobs tält
Imorgon hoppas jag välgång hos detta land



Stjärnan de ärvde och landet de döpte

I S R A E L