Lyckan är den dygd jag inte har råd att unna mig själv

Något så vackert skall inte vidröras av sådana smutsiga händer

Något så skört skall ej skändas av något så mörkt och kallt

Lyckan är den dygd jag inte har råd att förstöra

Skänk den aldrig åt mig, jag kan inte vårda den

Den kommer krossas och förtvina i mina orena händer

Lyckan är den dygd jag inte vill ha

Att bära skulden för dess förgörelse skulle krossa mitt väsen

Den renaste av känslor skulle rinna ut som sand mot min bara hud

Lyckan är den dygd jag aldrig kommer att förtjäna