Min första blodsspillan var dränkt i tårar,

hjärtat mitt rusade

och mina händer skakade

Musiken dunkade samtidigt som jag plockade upp de tunna bladen ur asken, jag stannade en minut för att tänka. För att se över mina anledningar, gör jag rätt?

JA

Jag började må illa... Magen ville vrida sig ut och in.
Jag tvekade, tvekade länge...

Var?

Inte här, inte där... För synligt, för riskfyllt...
Vart känns det värst?

Tankarna for omkring som en taggig studsboll inuti mitt förvirrade huvud...



Sen vart allting svart, mina anledningar var osynliga men självklara i mitt nu tomma huvud.

Bladet gled över min underarm, en gång, två gånger...
över mina lår, mina vader
över de äckliga märkena på min mage.

Tårarna flödade ur mina döda ögon

Smärtan...

Smärtan den var allt som fyllde mig, hela min själ.

Jag var fokuserad på en enda sak för första gången i mitt liv, huvudet var så rent, så enkelt att leva med...

Men smärtan började lämna mig... Mitt vanliga mörker kom närmare igen.

Utan att tänka så drog jag det redan blodiga bladet rakt över de två såren på min arm och jag skrek ut min smärta de få sekunderna innan den gjorde mig medvetslös...