Efter frostiga nätter ligger löven tungt
under spretiga grenar och gråkall stam
froststjärnor kalla håller löv på plats
när de kämpar mot vindens hårda kraft

Detsamma gör kärlekens sköna last
den kämpar mot sorgernas övertag
men låter dem inte förringa den kraft
som kärlekens värme energiskt vill ge

Kärleken och hösten strider mot varann
och kärleken den vinner alltid sin kamp
eftersom våren öppnar sinnenas dörr
och löven förmultnats till jord igen.

När den brinnande färgen åter kommer
då har året givit oss naturens under
och fåglarna arior sjungit så skönt
både arla och särla till kärlekens famn 

(c) tk.