Fångad är du det vet jag nu, inte som jag trodde då! Så omsluten av sorg och svåra bekymmer. Rymmer du skulle du ändå vara fast i ett nät där du inte själv dig förlät antar jag.

Var dag tänker jag på dig du är mitt ljus trots att jag inte befinner mig i samma hus som du. Nu och då är tanken den samma att vi är tillsammans ändå så går tiden och vi med den.

Framtiden vet vi inget om. Någon gång kan hända att vi kan tända en gnista igen och sen leva lyckliga med varandra eller vara vänner som känner lite mer än för andra.