På de utlagda plankorna kunde vi gå torrskodda. Plankorna var lite hala så vi fick ta det försiktigt. Det novembergrå vädret lyfte inte färgerna som ändå fanns i vegetationen runt om oss. En del blad skiftade i rött och gult och mossan var bjärt grön på stenar och stammar.

Några sädgäss i plogform fick oss att titta uppåt på den grå himlen, då deras ständiga konversation av kacklande, hördes från hög höjd. Vi räknade dem och kom fram till att de var elva stycken. De verkade vara på väg mot de blöta åkrarna söderut.

När vi nådde de avtuggade ängarna där korna har hållit hov hela oktober, kör en traktor med en vagn full med sockerbetor förbi på vägen en bit bort, på väg mot bruket vid ån. Längre bort ligger stackar med betor täckta med halm och presseningar över för att skydda dem mot frosten. Bönderna får klara förhållningsorder från bruket, om vilken dag och klockslag de får lämna av sina betlass.

I vägrenen närmare skogen blommar höstastrarna i sin lila prakt, de vittnar om att det legat ett hus och en trädgård strax invid. Nu finns astrarna kvar där i den silvriga grånaden, och stenarna vid den gamla raserade muren, som en gång fyllt en funktion, där satte vi oss och fikade en stund. Om än grådiset förtog färgerna så hade vi en skön stund i vår sköna natur.

(c) tk.