Jag ligger i min säng
lika hög som huset jag växte upp
i som liten flicka
Smällen tar hårt i bröstet
o jag sjunker lyckligt in i mig själv

Igår vågade jag komma ut
o leva lite, men mina minnen slog mig tillbaka in
Förnedringens smärta gör sig hörd igen
Jag är svag i tanken
oren i anden

Mina nerver sa nej
till kärleken i hans ögon
låtsades som jag inte såg den
han älskade med mig
mot den kalla väggen
på det enda sätt han vet, hårt o gränslöst
Han tittar på mig
men plötsligt är jag inte där längre

Han tar sig till och med inunder mina
ögonlock nu när jag ligger här o blundar
Förtvivlan omslutar mig
Jag sitter fast så hårt

Om vi ses igen ska jag säga allt