att möta min egen blick som reflekteras i stadens skyltfönster
kräver mod mitt lejonhjärta saknar
för skulle jag se
nej, det vill jag inte ska ske

minnen rycker mig i håret
medans veklighetens örfilar lämnar spår som så ont gör
i smärta greppar jag efter min moders vingslag om natten
smeker mig in i drömmarnas land
hon ber mig följa hennes viskningar och lovar att jag då
ska våga närma mig utan skorna på och likt träden få nya färger
lögnaren i mitt huvud ska flyga ut viskar hon med trygg röst
bara du vaknar mitt barn

men jag kan inte öppna ögonen
står stilla och låta tiden passera genom tid och rum