Nu har jag pyntat till advent och stjärnan lyser gult och klart

och kyrkan ifrån barndomsdar med lampa lockar mig att titta in.

En granne som den gjort till mor minns jag med snustumme så böjd

och i minnet ser jag kyrkans ro, och människor som ur tiden gått.

John vagnmakare cyklade så fort när brandsirenen ljöd i byn

han var först fast vägen den var lång, trots bönder med bil och telefon.

I byn brann också vänsterns glöd men ingen röd fick släcka eld

så centern uteslöt en villig hand, som gärna höll en slang vid brand.

Lilla Hildegun var endast katters vän fick spott och spe och snorkighet

bara fiskhandlarns bil stannade till för att ge både Hildegun och katter sill.

Fru johansson hon städade hos sjuka och rika som gav en slant

endast med en trasa blev det rent nån dammsugare behövdes inte då.

Nu alla dessa original ligger under mull men i minnet de lever än och

de ses med kärlek utav mig och lämnar positiva känslor här.  

(c) tk.