Mina kinder måste varit nyponfärgade
och det hängde nog äpplen på träden

när ljuset kom in

mellan grenarna som nästan nådde himlen
som är blå.

Du gillar blå saker.
Kanske.


(Jag blir nästan söt när jag kisar med ögonen)





Måste varit en vacker film på tv-skärmen
Ljuset av tv:n i soffan
där jag satt
Där du satt

(Jag blir nästan vacker i blått sken,
Sådant som flimrar)

När du bestämde dig för att kyssa mig.

Det var nog den där japanska filmen
Den du gillar.
Den var nog blå.


Du gillar blåa saker.
Kanske.

Jag vrider och vänder på det
Smakar på varje äpple
försöker förstå.
Smakar och spottar
Luktar på äppelträden som växer mot himlen
Kisar.


(Men det är ingen sol.)

Du kanske undrar varför jag aldrig svarar när du ringer?

Jag har ont i magen av sura äpplen
Och du fattar väll att jag inte kan gå runt med strålkastare
Ljuset är inte alltid blått


(sådant som flimrar).

Du gillar blå saker.
Kanske.


(Eller så har du fel på hjärnan)

Kanske.

(Jag tvättar bort ditt namn från min mun.)






Men när jag ser himlen
tänker jag
på dig.
Den är blå.


Du gillar blå saker.
Kanske.



Du kanske undrar varför jag alltid kollar ner i marken?






(Den är inte blå)