De brukar säga att allt är cirkulärt. Allt kommer igen. Alltid. Det är alltid samma sak. Det är nyår igen. Precis som förra året. Och alla år innan det. Samma stress på stan. För att hitta den perfekta nyårsblåsan. Den som får alla att vilja dra ut dig på dansgolvet. Den som får någon att vilja spruta champagne på dig. För att sedan säga att det var av misstag. Hämta papper. Beklaga sig. Den perfekta utstyrseln som får någon kille med stiligt hår att bjuda på en cigarr. Så att du kan säga lite försynt "nejmen inte ska väll jag" hosta lite och fråga hur man egentligen röker. Så kan han med det stiliga håret som spelar i det där bandet som faktiskt inte alls är så bra men som du utbrister "åh, så fint, vilken känsla" när han spelar en låt på sin iphone, visa dig pedagogiskt hur man röker. Röker på riktigt. Smuttar. Håller inne röken. Och blåser ut. Men du vet exakt hur man röker cigarr. Du gjorde det under fyrverkerierna för ett år sedan. Du hostade lika mycket då. Och du kommer hosta igen. De säger ju att allt är cirkulärt.

De brukar säga att allt är cirkulärt. Att allt kommer igen. Alltid. Efter fyrverkerierna slagit ut. Champangen är slut. Klackskorna har åkt av. Och du sitter på ett golv i någon tambur. Bland jackor och skor. Pratar på om livet. Vad som är meningen. Vad du vill. Att du vill flytta till Berlin. Ställa ut din konst. Kanske skriva en bok. Då säger någon. Kanske han med det stiliga håret som nu värmer dina frusna fötter, att du är en sådan som är så klok. Så djup. Och du pladdrar på. Fortsätter. För du vet att det är så enkelt att spela intressant. Spela djup. Du har byggt upp stigar av ord som inte längre har substans. Men det låter ju så fint i någon annans öra. Och du kan höra att det låter fint. För du har varit där förr. För allt är cirkulärt. Säger de.

De brukar säga att allt i livet är cirkulärt. Att allt kommer igen. Att det finns vägar i livet för att de vägarna en gång var stigar som du vandrat så många gånger att de till sist blir upptrampade till vägar. Livsvägar. Och det är nyår igen. Precis som förra året. Och alla lovar nyårslöften till höger och vänster. Du lovar mest av alla. För de säger att du är en sådan som vet vad du vill. Och du säger att du inte är ett hjul i ett stort maskineri. Du har livet framför dig. Och livet ett oskrivet blad. En tom tavla. Tabula rasa. Men allt i livet är ändå cirkulärt. Säger de.

Och de säger att allt i livet är cirkulärt. Allt är återkommande. Och du brukar skratta, avfärda det som en klyscha. Och du går hem på morgonkvisten och tänker att det här året kan bara bli bättre. Du ska hålla dina löften. Springa mer, läsa mer, sitta mindre vid facebook. Du har ju världen framför dig. Och allt kan förändras. Och killen med det stiliga håret kanske kan börja spela bättre musik. Och du kanske kan vara djup inför honom. På riktigt. Och det kanske kan sluta klinga falskt i dina öron. Och det kanske kan bli rent och fint. På riktigt. Och de brukar säga att allt i livet är cirkulärt. Allt som varit kommer igen. Och det är nyår igen. Nystart igen. Precis som förra året. Men det är inte starten på något nytt. Utan på något gammalt. Allt i livet är cirkulärt. Säger de. Och du vet att om ett år kommer du springa runt på stan efter en liten nyårsklänning som är svart. Det är den alltid. Och du kommer hosta av cigarren även nästa år. För allt i livet är cirkulärt.