På vintrarna sjunger isen om natten
en klagosång
över träden,
in till staden,
in i rummet,
sjunger i en orolig sömn.


Vakna svettig
vem skriker,
genomskärande,
revbenen vibrerar med ljudet,
från isen,
från mig.

I sömnen sprickbildningar
i mig
hjärtat
liksom sprickorna i isen

Och jag ligger på linoleummattan
under ljudet av elegin
önskar att den sjunger sprickor i dig

Isen sjunger medan du dansar på festen
som om att öl och skränig musik kväver en klagosång

men jag vet att den pulserar i dig
och jag sluter pakt med isen

du avskyr kylan

den ska sjunga sin klagosång tills du inser vad kyla innebär.



(och jag kommer hålla dig i handen

tills isen

ditt hjärta

smälter).