när sommarsolen sneglar in genom glipan
och det vagt hörs en knastrig radio
i rummet intill
ligger någon på parketten

knappnålsögon,
ser en skog av fallande lysen
fast egentligen,
är det svart

människan är liten,
sa han som hade allt
och en hand med möjligheter.
sympati,
kanske.

ryggtavla.

i ingemansland, en ocean
minnen, tid, gömda ögon
dröjer
orubbligt inför den lilla människans vilja
till glömskan

en vän far
en annan lämnas kvar
i en förort
till livet