så var det dags för mig igen, min vecka

att vattna och sköta om blommorna i vår

stora hembygdsgård

ingen bil på parkeringen när jag kom

i dag skulle jag få vara alldeles ensam

i det stora huset nere vid ån

i lördags var det folk överallt kö till fika

kö till stora salen där gröt serverades kö

för att köpa det hällgräddade brödet

i dag var det tyst och stilla när jag låste

upp dörren och steg in hörde hur det

knäppte från något element

jag hämtade nycklarna för att låsa upp

så jag kom in där både vatten och kanna

fanns för att kunna vattna blommorna

att hitta rätt nyckel till den första dörren

tog sin tid väl därinne tog jag av mig jackan

för att komma till köket där vattenkannan

finns var det tre dörrar till som var låsta

jag gick där plockade vissna blad av blommorna

såg ut över ån där vattnet forsade fram ångrade

att inte kameran var med det var mäktigt att

se vattnet strömma fram i ån

så var det dags att gå upp på andra våningen

där är många fler dörrar och fönster varenda

dörr var låst tänkte för mig själv där jag gick

prövade nycklar

svor för mig själv varför det var så svårt att

hitta rätt nyckel till slut kom jag in överallt

plockade vissna blad torkade av alla blomfat

innan jag började vattna

letade efter vattenkannan som ska finnas

däruppe hittade en till slut så kunde jag

då börja vattna

jag känner ingen oro att vara ensam i det

stora huset som jag vet att en del gör jag

känner mig trygg inget som oroar mig

när det var färdig vattnat på den andra

våningen så var det dags att låsa alla

dörrar jag hoppas innerligt att det blev

rätt gjort

sen var det museilägenheten kvar då

måste jag gå ut låsa dörren så ingen

kommer objuden in

gå över gården och uppför trappan till

den lägenheten som är bevarad som

den en gång varit

men att försöka låsa upp den dörren

var inte gjord i en handvändning det

tog tid det fanns två nycklar och ingen

kunde jag låsa upp med

men så kom jag på att jag skulle trycka

upp handtaget och då kom jag in låste

dörren efter mig gjorde jag också lite

ängslig när jag såg två män närma sig

därinne knäppte det väldigt i elementen

blommorna var ordentligt torra inte undra

på när elementen var så varma

det är två rum och kök fyra fönster i lägenheten

och en massa blommor att få se glada ut och

det hoppas jag dom blev

så var det dags att gå ut det var lika svårt

att öppna dörren jag fick nästan panik min

mobil hade jag med mig om det skulle

hända något

jag fick upp dörren den gick bra att låsa

äntligen var jag färdig hämtade jacken

såg till att det var ordentligt låst

tänkte när jag åkte hemåt låste jag alla

dörrar som var låsta när jag kom jag vet

inte men ytterdörren är låst och jag behöver

inte dit igen förrän om tio veckor då hoppas

och önskar jag att det är sista gången för mig

anits 1 december 2011