fågel

satte sig
på mitt finger

se mig djupt in i vingarna

jag såg
och jag såg

ända tills jag ser
bläckplumparna lösas

och floderna flätade sina hår
i gyllenringens sjööga

fågel

bar mig

in i

dunets

vagga

i natten andas vindar
vida segel

vida havsångare
helt utan ånga

möjligtvis
morgon eller skymningsdimmas andedräkt

är detta slagskepp
ja kanske
helt utan kanoner

kanonkulorna
planterades i sanden helt nära stranden

ser du palmerna
kokos

de skuttar uppför palmens välvda båge
macheten är en silverblixt
skär kokosnöten till dig ned

delar den i tvenne
bjuder dig

kokosmjölk

en gång kanonkulor

kanske

natten vandrar vidare med vindarna i handtyglar

vindkorgen
bär natten till ökenvidder

böljande hav av sand
vågor följande

följande

ser du stammens ådring
ser du havets rörelse
ser du stenen
fossilen
det är samma mönster
så vackert
medföljande
ring till ring till ring

in i oändlighetens enhet

etthet

ser en gestalt vandra
lämnar spår mjuka
vinden rör lätt vid
sanden dricker spåren in

en gestalt vandrar utan att lämna spår

vinden vänder bär mig till snövidder
gnistrande
tindrande rena
vita
kristalltäcken

vandrar med lätta steg
utan att spräcka

kristallvingeglasen

ser en gestalt vandra med snövidder
ser snön dricka spåren in

en gestalt vandrar utan att lämna spår

det är svårt vandra
utan att lämna
 
avtryck
spår

är spåren goda

flyger de fria

i varje steg du vidare tar

vad säger du
hur upplever du detta

jag vänder mig om
ser inte ett spår efter mig

jag fylls med leende
ro

leendero

det är
skönt

genom denna process eller detta skeende
är jag en amatör i varje steg

en amatör
läste att amatör bär betydelsen älska

och visst är det barnets steg
amatör

så fria dansar stegen

ty stegen älskar varje steg
och hålls ej kvar med våld

inser att varje steg är
det vinden är

vinden bär allt
vi bär vinden

jag lyftes ur natten
satte mig i stenröset
det stenröse vilket är stenarnas rösen
rösenriken

andäktiga satt vi

tysta
inväntande månskärans skördesånger

vi såg henne skrida i sakta makande
genom himmelsängders gräs
böljande silverblåvita

hörde månskärans skördesånger
i det toner steg upp såg vi att
skördesångerna ej var egentlig skörd samt
månskäran är hennes vänstra hand
så mildskimrande

hon frågar
minns ni skugglekarna vi gjorde
i nätternas andning
hur jag lyfte denna hand inför elden
mellan elden och tältens duk
hur ni viskade sagan fram
och jag följde edra skapandeljus
så många tinderstundsdroppar
se; alla bär jag i mitt panndiadem
varv på varv
varv till varv
varv efter varv
ringar spridas i vattnet

så satte hon sig ned
tillsammans med oss

hon svepte ut med handen
rörde vid oss alla
rörde vid min ögonsyn
det jag såg var och är så vackert
rösenriken
är
rosenriken

och vi lyftes till stigarna i tibet
i anderna
i friländerna
där pilgrimsfalkar
andas
vingar

min ögonsyn rullades över kanter

såg stenstoder vandra
in i hav

först trodde jag dessa var människor

så vackra
så fyllda med lugn

det strålade glädje runt dem alla
såg havet rulla upp stenar runda
ur munnar

vi har löst stoderna ur deras bojor
så ljöd havets stämma

och jag visste att dessa stoder var stenrösen
de rösen inom vilka människor lagt sten till sten
mången av börda

vandringsleder

leder
leda

finna
mening

och jag visste att dessa stoder var stenrösen
de rösen inom vilka människor lagt sten till sten
mången av börda

sägandes
jag har gått här

och varför är detta så viktigt
att du är ihågkommen
se ordet
i
håg
kommen

vandra dina livssteg fri

ser du treårsbarnet
sexårsbarnet
nioårsbarnet
tonåringsbarnungdomen tonande

så mycket kämpar de med glödpärlors
svettdroppar
sägandes jag

jag

lyft blicken
ser du solen stiga upp
jag är
ser du solen slockna
den jag är
så vaknar solen igen och igen och igen
detta jag är
är inte egenegot
det är gudomsegot
och det kan endast stiga fram
just i det du så ofta säger
jag har slocknat

så är det

vet
i detta släckande att du tänds

och visst är det så att du först måste
erövra ditt jag
detta för att se dess bångstyrighet träda in i styrighet

ser du den stegrande hästen
hör du hovarna trumma
hör du den stegrande hästen frusta
du måste stiga ur dina skor

och visst är det så
att du först måste erövra ditt jag
för att se dess bångstyrighet
träda in i
styrighet

och att erövra betyder ej negationsstrid
kokospalmen bjuder dig
mjölk

däremot kan du se strategin
krigaren brukar strategi

stenen omfamnar hav
hav omfamnar sten
vem urholkar
vem

kan du se strategin krigaren brukar;
jag ser
vem du är

därmed kan jag möta dig

sägandes
du är
den jag
är

fågel

satte sig
på mitt finger

se mig djupt in i vingarna

jag såg
och jag såg

ända tills jag ser
bläckplumparna lösas

och floderna flätade sina hår
i gyllenringens sjööga

fågel

bar mig

in i

dunets

vagga

vandrerska
vandrar i solvida

ökenhav

lämnar ej
spår

vandrerska
vandrar i snövida

lämnar ej
spår

finner mig
i min ro

viskar vandrerska
i styrka

vinden den vänstra ler

så är gott att vandra
kom

tag min hand