Trodde hjärtats port öppnats
men det var locket på brunnen
till avgrundens vrål

När man stirrar ner
finns inget som tar emot

En del ser bara mörkret
andra känner lukten

vatten av dy reflekterar inget ljus
långt därnere finns ej mycket att få

Men Spegelbilden av ett enat, inre jag
lyser upp bilden av forna slag


Ler

Stänger av
Lägger locket på


Går vidare

Mot en bäck
där källan från urberget
sipprar från klippan
Mot en gryning
där sargade själar
knäpper sönderslagna händer
mot Solen själv

…och går en ny dag till mötes



Imorgon står brunnen kvar
som den alltid gjort
och alltid kommer att göra

Men imorgon fortsätter
stolta steg
mot en destination
vars väg de inte förstår

Lärda av läxan, vis av erfarenheten

Ärrade män behöver ej färg på hud
då text ristat i hjärtat av självaste Gud


Kallade av smärta, utvalda av hopp
vandrandes i tro

Följer bäckens fåra…

där friska träd
ger sunda frukter