natten klarnade

strömvida

stjärnvida

och trädet förtalte

spårens väg

det var en gång en kvinna

kvinnan levde i ringen av träd

kunde välja huruvida

hon skulle synas

eller

inte

synas

träden flätade stammar samman

i de stunder hennes ögon var tröttade

flätade upp stammarna i det hennes ögon var utvilade

på gården

alldeles invid rosenbågarna

växte ett av de äldsta träden

en lönn

kvinnan brukade leende möta lönnen

märken finns på lönnens stam

i barken

älskade vän

minns du den svartvita flugsnapparen

vi sökte skydda den

katten tyckte rörelsen

fågelungerörelsen var så spännande

minns du sonen

den vackra gossen

hur han med din tillåtelse

spikade fast en pulka

nu kan inte katten nå dem

vips tog katten ett skutt

över

hindret

fågelungarna klarade sig

den svartvita flugsnapparen

flyttade

sedermera

märkena lever i din bark

ja jag minns de stunderna

gungan i mina händer

barnen dansade så ofta runt mig

så många bin

fjärilar

fåglar har vandrat med oss

nu är det du och jag

jag och du

vindarna har blivit bistra

jag fryser allt i ålderns skor

gott är det att vi eldar

till värme

lönnen och kvinnan vandrade vinterns mjuka vågar

med rosiga kinder

vantar

sockor

sjalar

mantlar

solen blev allt varmare

trädet släppte vintermanteln

i en mjuk dunshög

kvinnan vek samman vinterskruden

lade den i vacker låda

det kittlade av livets utstigande

månvindar gav trädet

måndroppar

månpärlor

pärlor svällde

bladpärlor blev blad

våren dansade i kronan

susade i rötterna

åkte kana

berg och dalbana i stammen

så kom hösten

och lönnen strålade

skimrade i skönhet

släppte löven

bladen

ett efter ett

ser du sporde trädet

löven

faller

spårlösa

vi bär ej ryggsäck med

och bär vi ryggsäcken är den tom

tömd

ty vi vet att

modern öppnar sina händer

tar emot

smälter

omvandlar

för åter till de öar

stjärnöar allt skall

ser du vandraren med

den tunga

ryggsäcken

allt tyngre blir stegen

vandraren

tar sig

sakta

uppför berget

stenar söker hindra

söker säga

släpp ryggsäcken

vid avsatsen till bergets topp

den sista

släpper vandraren

ryggsäcken

och

och

är en dansande fjärilsvind

fjärilsvinden dansar uppför berget

når bergets topp

skådar vida

örnfader sluter vingar

skuggar ögon i solvind

ser in i intet

ser allt

breder ut vingar

dansa fjärilsbarnet mitt

och vandraren står helt stilla i vinden

flyger

nedför berget

utan att falla ned i

ravinens dånande vattenfalls

flodströmmar

i stenkrokar

så är det

den tömda ryggsäcken blevo

fjärilsvingar