purpurmolnen

omfamnar

grånadens

osedda

lyfter

fågel blå

in

i

kondorens vingar

han

följer floden

floden i skogens ådror

bugar

inför hjortens

skygga

öga

var mig sann

lugn möter hans öga

han lyfter pilbåge

lägger pilen an

till

strängen

ljuder

tyst

i det

hon

avlägger

huden

i

hans händer

björnvisa håller råd

vid lägerelden

knäpper upp

skalbaggars harnesk

ser skalbaggar flyga

in i ökensanden

lyfter dess mantel för att se

vattensmycke röras till liv

av

moderns

hjärta