För det första så älskar jag att ha en vit sida framför mig.
Att få se den där svarta texten breda ut sig.
För att se mitt liv fylla det där vita.

Mina ord som flyter genom fingrarna.

Allt det där som ska ut, är som att födas på nytt.
Se det vackra och le med det.

Få en inblick i mörkret med alla dess skuggor och
ljusskygga varelser som aldrig annars hade kommit
ut i ljuset.

Att sen stilla få betrakta sitt verk, läsa det igen och le.

Känslan då någon läser och blir berörd eller känner igen sig,
då är jag hemma. Då har jag lyckats.. Om så bara en.

Jag lyser genom mina texter, låter andra se min själ.
Dansande på raderna likt en älva. Då är jag fri,

att vara den jag är..

och alltid har varit..