Dimman lättar och jag går barfota i det våta gräset, dansar runt och låter den tidiga morgontimman fylla mig med lust.

Solen är på väg upp och jag dansar vidare ner till sjön.

Ensam på stranden låter jag klänningen falla. Vadar sakta ut i vattnet, dyker ner och låter det svala vattnet omsluta min kropp. Känner ruset i kroppen, när jag tillslut bryter vattenytan för att få luft hör jag korpen ropa uppifrån berget. Kliver upp drar på mig klänningen som fastnar på min blöta kropp.

Släntrar vidare efter vägen, ser ner på mina sandiga fötter samtidigt som det droppar från det blöta håret.

Vandrar in på tunet, ser skogen som ramar in stugan. Kärleken som fyller mitt bröst, får mina tårar att rinna. Här kan jag vara mig själv och blotta mitt innersta. Leva ut och släppa taget.

Uppe på vallen, i mitt hjärta
längtar jag hem


till mig själv


Helena 2020-02-12