honhan sitter

i fängelsehålan

fukt dryper inåt genom väggar

ekogolv

slippriga

torntrappa ringlar nedför

honhan sitter

i fängelse

håla

nedkastad för brott

honhan aldrig

begått

be

gått

kärlekens

helande

var det största brottet

för så länge sedan hade

honhan

slutat räkna

 dygnets

vågor

vågorna lade sig

helt

stilla

med en stenflisa

pillrade

rispade

honhan

väggen

ringar lades i vattnen

i stammar

och en spricka

en springa

en springbrunn stämde upp

en springa

gav muren

däri syntes stjärnor vandra

lycka

sköljde genom honhan

steg ut i klarljus

tolv vita duvor flög ur

stenflisans

ögon