När den egna anden greppar sitt själviska jag
Då flyr destruktiviteten gradvis bort till fjärran
Och sikten, empatin, lyhördheten tar form i det
nya egenfostrandet
Där förståelsen och förlåtelsen omfamnas varmt
i ett sundare jag Som förskonar och städar upp
i många inre rum Som inte setts om i allt stök
Men vem säjer att storstädning och rensning är
enkelt Det tar tid och möda Men är värt det på
vägen Som insikten begriper efteråt och kalasar
med ett gladare hjärta som kommit upp från misstro
Till hopp och ljusa visioner Där varje dag räknas med
i tacksamhetsboken