jag har inte många minnen

av min farfar

men några har jag och dom

minns jag med glädje

jag minns hans hus i norge

trappan upp till hans lägenhet

den var tvär och lång trappräcket

det tordes jag inte hålla i höll mig

intill väggen i stället

i bottenvåningen bodde ett äldre

par dom såg jag sällan har inget

minne av dom

det var mycket berg och stora

stenar på tomten farfar förmanade

oss att vara försiktiga så vi inte

skulle ramla och göra oss illa

jag kan inte glömma hur farfars

hushållerska hängde tvätten en

lina var dragen mellan berg väggarna

på något vis flyttade hon linan

så tvätten hängde fritt och fladdrade

i vinden

färgen på huset var ovanligt för mig

som var van med röda stugor med

vita knutar farfars var grönt en ilsken

grön färg

det var säkert inte så ovanligt för

dom flesta husen i omgivningen

hade många olika färger

det hände några gånger att farfar

hälsade på hos oss då åkte han

tåg hämtades vid stationen här

för då gick det tåg hit

dom gånger han kom var det mitt

rum kan skulle ha så jag fick flytta

ner i källaren fick inte bo hos min

mormor och morfar när han hälsade

på hos oss

det var ofta vardag när han kom

och då jobbade både mamma och

pappa vi barn var i skolan så han

var ensam hemma några timmar

det hände flera gånger att han var

borta när vi kom hem men han kom

hem då hade han varit ute gått det

var inga korta promenader

han gick ofta till stan fram och tillbaka

jag minns att pappa frågade varför han

inte tog bussen hem han svarade att det

var gott att gå

men när jag tänker efter så var det nog

inte sätt lätt för honom att hitta rätt buss

och komma tillbaka hem till oss

jag träffade inte själv min farfar så mycket

som mina syskon gjorde, men han skrev brev

till mig med hälsningar och lycka i livet jag

skickade också brev till honom

det var som vi hade något särskilt min farfar

och jag många brev har försvunnit men ett

har jag haft kvar som jag gömt som var och

kändes viktigt för mig

han kunde inte komma till min konfirmation

han hade blivit gammal och trött men ett vackert

brev kom med in en hälsning till mig

när han så dog det skulle bli begravning tyckte

mina föräldrar att jag skulle vara hemma och

vakta huset jag var sexton år och mörkrädd

jag hade mina morföräldrar som jag kunde

gå till, men nätterna var långa, men ändå skönt

att få vara ensam inte behöva vara rädd att någon

skulle göra mig illa

men orsaken var säkert den att jag skulle förstå

att det var något som inte stämde jag skulle få

träffa mina halvsyskon

det gjorde ont att inte få vara med och ta farväl

av farfar min farmor har jag aldrig träffat inte

mina syskon heller men jag har ett foto av henne

där hon står vid sin cykel

farfar finns det inga foton på varför vet jag inte

men jag minns honom som snäll farfar med

glimten i ögat dofterna efter honom när jag

fick rummet tillbaka när han åkte hem till sig

dofter av farfar och tuggtobak det är något

jag aldrig glömmer

anits 8 december 2011