ej längre
är min vilja att påverka meningen av mitt liv

jag följer vinden

det vinden
är

jag kan icke skämmas
för det jag gjorde

de möten

jag var i

genom de ögon

jag då
levde med

däremot

kan jag omfamna då med
mina
ögonvingar

samt se med
skarpa linser


just det

snö

är

kan vi
resa

genom


den tunneln är en tidsridå


ur
ursprung

urd


urd
ur
ursprung

arkeplag
arketaktiska
arkefaktiska

arketyper


urd

min längtan

är

vacker

lycklignärhet

moder i dig andas liv


hon säger

luta dig till stammen
upplev rötter sjunga
jordekronas
ådror

hör mitt blod
skimra
dig


lyft blicken in i himmelskrona
se mina händer
fingrar

sammanflätade


jag silar ljus in i edra munnar

tala
tala
fjärilsljusa
vingar

vandra vandrerska

*

var i tillit
i det livsbeständiga


de vilka sitta runt elden

inbegripna i
samtal

levandesamtal
är
vackra


först nu kan jag se dessa ord;
det är ditt drama

jag kan se en fylld innebörd
nämligen;

det är ditt drama och jag
befinner mig i detta drama


det är ditt drama
jag kan ej vara

den eld vilken eldar under ditt drama
den eld vilken skänker syre till dess höga
förtärande flammor


jag kan vara
den eld
vilken mildrar ditt dramas hetta


*

ej längre
är min vilja att påverka meningen av mitt liv


jag följer vinden

vinden vilken smeker mitt ansikte

i visshet av

är


*

så mycket påbörjas
i mänskligvärlden

uthålligheten är knapphändig

knappt nåbar

ja

fullfölja är
ett av det svåraste

uthållighet är en gåva
vilken växandet innehar

ditt
växande

har en stor portion uthållighet

i mänskligtillvaron är hastandet
mer i bruk än uthållighet

det sker dock uthållighetssträckningar

*

varelser ur
de gamla mytologierna stiger fram
ur bergens
ur


urd

släpper  
för en stund
i en stund
sländan fri

tråden är bäckar

åar
flöden

ådror av
månsilver
av solguld

*

och jag frågar eder
är det verkligen möjligt att vi kan flyga
färdas genom tidstunnlar


den tunneln är en tidsridå


och vi svarar dig

ja – det är en fråga
i exakthet visande det tid – enkel – riktad tid är

även i det tunnlar innehar
tvenne färdriktningar

vari är tunnlar byggda
till vad är tunnlar byggda

kanske såg de blodkärlen
kanske såg
de


och vad ser du

jag ser just nu vägtunnlar
ser tågtunnlar

det gör ont i mig ty de
jag ser dem hacka
ser dem spränga sig genom berget


en tunnel genom berget
en tunnel vilken egentligen inte är i


denna tunnel är ett slags brott
mer ett solar plexusbrott

ty däri, ungefär i det området är tunnlar

vad ser du

jag ser ett äpple i en hand
ett äpple ur vilket kärnhuset tages ut
med ett köksredskap

kikar ut genom hålet
ett titthål i äpplet
en kikare

färden

mumlar hela tiden

tiden
orsak samt verkan
verkan samt orsak

vilken tur
vilken otur

det

vet du ej

i det du står inför en tunnel
står du på sätt och vis framför ett gapande svart hål
en mun vilken du ej vet huruvida den
skall sluka dig hel eller tugga dig en stund

den tunneln är en tidsridå

nu eller är
torde i dessa ordstäv vara symptombilden
eller varför inte fantombilden

*

fjärilar
har

i trenne dagar
i trenne nätter

spunnit
vävt

den finaste sidenväv

månvind sveper mjuk

ur

fjäril

stiger hon

bäddar ängens bädd med
vitskimrande sidendröm

i grynings pärlljusa
rör hon
vid

molnöga

lägger liljekalken vid

huvudgärdens sömn

drick
älskade

drick din
morgonstämma ljus

lågan i fönsterkarm
stol

fladdrar
mjuk
skimrande

han ser en
fjäril

flyga in i vinteräng

snöflinga
smälter
på hans

läppar

*


vandra in i dalen
vid floden

hämta dig lera

denna ständiga
orsak verkan
verkan orsak

sätt dig vid drejskivan

detta ständiga
orsakverkande
verkansorsakande
är att ha
villbestämt sig

bestämt sig för att det
godiset skall jag ha

jag vill ha
vill ha

ha

ha

bestämt dig för att
så skall vasen se ut

se ut
utse

utseende

leran har emellertid ej de
beståndsdelarna
den sammansättningen
att den kan hålla upp den tyngden

för att se ut så som

så
som
du har bestämt

leran rasar samman
du morrar
daskar den i drejskivan
hårt fast
öser mer vatten och
sparkar igång drejskivan så den glöder

eller mer

du
glöder

du har bestämt dig att
vasen skall vara så sirlig och enormt hög

den rasar ty
obalansen är verkställd genom ickelyssnande

*


i tystnaden
stiger
du

ur
tunneln

den tunneln är en
tidsridå

linjal

du befinner dig i

livets
cirkel

*

kvinnan vandrar
till flodens
viskande
stämma

kom
kvinnofägring
kom

hon knyter upp kjolar vida
stiger i
till vaderna

knäskålar
svarar
stenskålar

lyft lera i dina händer


kvinna lyfter röd
lera

anings blå

solskiva
lägger sig inför

kvinna drejar
kruka
vas

solskiva strålar
månsilver väter

torkande

lärft

du kan
med kärlek

befinna dig
i då i fram i är/i nu

du kan knåda leran samt inlyssna
lyssna in


och vasen blir

i detta balansskapande
underskön med

ögonblommor i

i den omfamnande tiden
är allt

samskapande trådar i livets oändliga väv

det är oändlighet
är evig skönhet

*

i tystnaden höres

maskrosdunet
tala

såpbubblor
tala
hon stiger ut ur
mardrömmen


kvinnan
omsluter

bakombarnet
förflutna
hav
ej med tanken

med sina händer

viskar
jag accepterar dig för den du är

kvinnan öppnar
händerna

släpper duva
fri

inväntar
duvas återkomst
med den grönskande kvisten

*

jag har ägnat alla dessa årsringar
till att bekräfta negationerna vilka gavs mig i oförmåga genom deras ögon

detta var det liv – jag för mig – kunde bekräfta
genom de ögon jag då
hade

jag kan ej ändra det skedda
jag har vandrat med min skam
för de val jag gjorde
genom de ögon jag då hade
vandrat med skam
för de steg jag gjorde
genom de ögon jag då hade

det var de bokstäver jag såg
brännjärnsinskrivna
det var de bokstäver jag såg genom dessa ögon

jag inser nu
att jag kan vidga mina ögon

jag kan ej göra bedömningar utifrån
de ögon
jag såg genom
då

jag ser nu
omfamnar mina tankar
samt lägger dem i hjärtkorgen

däri leder de mig i kärlek
däri har jag förändrat

fram
nu/är
bak

mitt tänkande har blivit det detta är

hjärttänkande

jag kan icke skämmas
för det jag gjorde

de möten jag var i

genom de ögon
jag då
levde med

däremot kan jag omfamna då med
mina
ögonvingar

samt se med
skarpa linser

just det

snö

är

*

jag stiger ut ur sökandet
in i närvaron

samt blir skapande i skönhet

vi blir skönheten

vi blir de
heliga rum vi så effektivt söker efter

vi blir
exakt det vi är

är i
visshet

den visshet örnen utstrålar
strömmar
i den stund örnen släpper klippan och är luft
trots att du med dina ögon ser en örn

du visualiserar ej längre

du har etablerat
flyttat in i den du är

i den vissheten vet du
att allt
är
gudomens ljus
gudomens värme

i kärlek

i den kärlek du är

*

satte mig
i snölyktan av
glasvingars kristalljus

gavs nya glasögon

ett av de största nystan
välordnat nystat rullade in

nystan med alla berättelser
bliv

livsfjäder

i min hand

jag har ägnat många månvarv
till att med denna fjäder putsa tråden

genomskinlig
vit

jag inser att jag kan möta allt

igen
och igen


samt se med
kristalljusvingars ögonvidgan

allt är nya möten
nya är skeenden
en nya

jag inser

genom att du älskar mig
älskar jag mig

genom att jag älskar mig
älskar du mig

genom att jag älskar dig
älskar du mig

genom att du älskar dig
älskar jag dig

därigenom är vi
levande ljus
levande värme

just det
snö

är