I vanmaktens korridor
Stirrar tomma tavlor
Och kylan tränger sig
igenom huden

Skuggor är hotfulla
Väggarna kalla som stål
Och våndan greppar
in och utandningsförmågan

Ord som varför och hur
Snurrar i hjärnan som XLceller
Och korridoren är förbannat
läskigt lång

Ligger raklång på det fulgröna
illaluktande golvet
Och tänker att okej då får jag
finna min härlighet
Just här !

För att kunna komma ut
Krypande


/mlw