äntligen

är hon

landad

i de snöhöljda

landens

vidder

vida landskapande

hon sitter

på bergs

rede

blickar ut över salars nu

rena ådror

den svarta svanen

skuggan

vilken skymtat

har andats in i kärlek

fri är hon

hemfärdad

han omfamnar henne

inom sina vingar

de verkar i

etthet