Jag satt på berghällen
såg solen gå ner över sjön
kaffet i muggen hade kallnat
vågorna och mitt inre stillnat
förundrad satt jag i tystnaden
lät mig omsvepas av mörkret

Det vaggade i trygghet och ro
jag blev ett med orden och livet
dörren till mitt inre vidöppen
där förvarar jag min ordlåda
locket på den flög upp med fart
mot mig strömmade orden

Jag smakade på dem ett efter ett
tog in och lät dem fylla mig
mjukt dansade de runt i själen
och exponerade sig framför mig
ödmjukt valde jag de vackraste
och lät dem bli ett med mitt liv