var är du min syster

i morgonvindens vingar

var sveper du markernas ljusgläntande pärlor

doften

doftande

liljekonvaljer

ringer in

snö

snömolnsbärarna

vitgnistrande

skrider

julrosen andas

i örtafrid

var är du min syster

i morgonvindens vingar

var höljer du

pannans månskära i tinningarnas dimma

syster var är du

i morgonvindens vingar

jag sjunger dig i aftonstjärnans händer

hör du vinden vandra

vandra mjuka pulsslag

andas

huden

sover du stilla

var är din bädd

du vilken så länge varit glömd

höljd i dimma

skymtar dig

i drömflodens inre

där du andas omfamnande i flodens yttre

i ögonvrår skimrar vita lågor

i väggar dansar cinnober

röd är hennes klädnad

flamma flammas milda ljus

lindrar glödens kamp

vem häller vattenblad över min kropp

stigen ur bäcken står en man ur ålder

i handen den vänstra håller han kanna av guld

ur pipen rinner vattenstråles bladguld

illa är ej min vilja

tala till mig du vilken är glödbädd

sänd ångan till min syn

tillåt mig

i vördnad se

stig in i mitt hjärta

bed ångan  skingra ditt dunkla tjäll

vinden vandrar mjuka pulsslag

andas huden

lyssna till cypressernas timjan hav

vid haven har de begråtit stelnade stränder

lyssna till cypressernas timjanhav

de strör kvistar av rosmarin

inför hans ögonväg

vattenbubblor

bollar

klot

skimrande

svävar framför honom

kom kommen är du

hennes hjärta andas jorden

ännu varsamtyst

ur dimman ur ångan synes en kvinna

skrden hon bär är skirljus aning

hennes hjärta andas jorden varsamt stigande

myrfolkens rödbruna kroppar

är långa pärlband

lyfter stickor lyfter strån undan

i blomknoppar lätt vidgade

lyser ljusfolksstavar vägen

han hör hennes hjärta

varsamt stigande

lugna stormrösternas hastande

kastande blickfång

räds icke tistlarna

räds icke kardborrarna

vandrat har de

ur strålars nålverkssymfonier

hör du klipporna vilka ej är klippor fällas

rasa

hör du

splittrande färderna

hör du flisorna malas till sand

hör du karavanernas penningskrammel

ser du baldakinfolken

sitta vid eldar i lugnväntan

tältdukarna är

böljande svalkande hav

ur sanden stiger källvatten till dem

fuktar deras läppars helandevingar

ordfjärilar dansar

i vindalle

kronhjortar betar

i grönhav

hör du  sanddynerna dåna

vika ut bladen

vågorna

ser du templen stiga

växa upp

ser du henne framstiga ur grottan

där hon gömdes

moder

jordens hjärta

hon bär eldfågel i sina händer

flyg fågel flyg

värm de frysandes hudar

ser du den apelkastade hästen

äpplet

stugan den runda i skogen

kastat ur hand

kärnhus

det stiger upp ljus ur

kärnrummen

är upplysta

helt utan väggar

skalvagga

sådor

vådor

det växer grenar ur äpplet

blommande

grenar