Är det något som tyckts känneteckna detta år
så har det varit vanmakt och rädsla.
Rädsla för framtiden.
Vanmakt inför att förändra denne.

Hjulspåren denna jul har landat i samma
cirkulära rörelse som de senaste tio åren.

Ät fet mat under julhelgen och pusta
samvetsförebrående i mellandagarna.
Suckandes om en sundare livsstil.
Men egentligen drömmandes om en
helt annan riktning.

På Tv ska fet fisk och miljömedvetenhet
frälsa, inte bara individen, utan hela världen.
Byggd på nya oprövade värden.
Jag tror det kallas solidaritet.

Ett av världens mest missbrukade och i dagsläget urvattnade ord.

Medan politiker beskär roten på rosen istället
för knoppen på blomkroppen, röstar väljarna
mer eller mindre i blindo.

I alla fall känner jag mig stundtals färgblind:
i valet mellan grått…och grått.
Gränserna har suddats ut. På gott och ont.
Kanske de mår bra av att helt suddats,
så att nya kan uppstå?

För vi behöver gränser och vi behöver riktlinjer.
Tro inget annat.
I gränsen mellan trygghet och frihet hamnar vi
annars i nyss ovanstående begrepp:
rädsla och vanmakt.
Och ur sådant uppstår aldrig något positivt.

Vi kan sopsortera ihjäl oss. Vi kan äta sunt och
fortsätta prata strunt. Vi kan vara hur medvetna
som helst. Utan värderingar och riktlinjer
gagnar det till intet. Se bara förra århundradets
resultat av så kallad upplysning.
Ett mörker utan dess like.
Ty har man ingen framtid – så har man inget
hopp. Och till det krävs mer än tekniska
framsteg.

Med tanke på hur långt vi kommit och hur stor
vår så kallade ”övermåttan höga kunskap” är,
borde alla sådana problem vara ur världen.
Men det är de inte.

Jorden lider fortfarande. Och med den
mänskligheten.

Så vad gör då människan?
Börjar att ta hand om skapelsen?

Nej, vi börjar att tillbe den. Och varandra.

Kroppar skall byggas på gym och djurens
rätt gå före svältande barn i tredje världen.

Inte så att ej kropp sunt skall brukas och
djur rätt behandlas.

Men människan älskar tydligen överdrifter.
Ty då slipper hon tänka, känna och agera
därefter.

Samtidigt tjänar miljöindustrin miljarder
på såväl dåliga samveten som
dåligt pålästa individer.
Den nya religionen miljön har blivit
en mindre syster som växer sig allt större
i förhållande till broder Humanism.
Allt för att binda människan.
I vanmakt och i fruktan.

Vill du förändra miljön?
Börja då förändra den närmsta du har;
dig själv.
Vill du få en humanare värld?
Lyft då blicken från mer än dina egna
inrotade tankemönster, planterade
av någon som tjänar pengar på …just dig.

Men ej heller religion förmår frälsa.
Det har vi provat förr.
Kopior av ett original blir aldrig bättre.
Ej heller dess skrifter, värderingssystem
eller dess anhängare.
Vad de än kalla sig må.

Världen vill inte ha dina sympatier.
Den vill ha din hjälp.
Men då måste du först simma i land
och upp på klippan.
Då måste du själv först stå på stadig mark.

Då måste du själv ha intagit din rätta plats i skapelsen.

Själv lärt känna Skaparen.

Och Han låter sig tydligen inte finnas av vem
som helst som ropar herre, herre.
Hur fromt sådana tilltal än må låta.

Vill man finna Honom får man söka
på annat håll.

Bryta vanmakten och våga gå emot
sin fruktan.

Sluta rösta på blommor.

Och börja satsa på att inympas
i ett helt annat träd.
Ett helt annat system.
Med helt andra rötter.

Låt nästa år bli ett år då vi tar
några steg tillbaka
för att kunna riktningsändra
och sedan ta desto fler framåt

Sluta välja mellan det minst dåliga
av två alternativ
Lyfta blicken och i stället
söka efter ett tredje.