då natttimmarna nalkas
i hemlängtanskolonien
samlas människor
mellan stjärnmineralerna

mjukt vaggas hjärtan
av jasminens stämma
läggs kinder till ro mot
längtansstoff och vindtårar

mellan horisonthänder
håller själen sin gåva
av tankar för drömmar
och bortkomna

allt är mjukt

som en kyss mot din kind
den jag ger dig när du sover