I en hård värld
frodas hat
människor gör missgärningar
mot varandra.
Orosmolnen hoppar
sig över en orolig värld.

Men så kommer
några ord från någon
som jag aldrig har sett.
Men som kallar mig
för, ”min käraste vän.”

Plötsligt känns världen
lite mindre hotfull.
Orosmolen skingras
av en värmande sol
som bryter igenom allt mörker.

Kanske är inte världen
ond och full av missgärningar.
Det finns nog hopp
i alla fall!
Om vi bara ser varandra
som medmänniskor.

Som medresenärer
på resan genom våra liv.
Där vi låter kärleken
ta makten från onda själar.
Det finns nog en himmel
där goda själar mötas.

Kära Loretta!
Även om du bara är ett namn,
en poesivän,
känns du som en trygg famn
att vila i.
När det onda försöker
ta kärleken ifrån oss