när man blir riktigt drabbad

vad det än är beror på

så är jag så trött på all nyfikenhet

alla konstiga frågor

men jag börjar förstå att händer

det något bra något jag är stolt

över

då hör jag inte ett pip ifrån de

nyfiknas skara det blir tyst som

i graven

men andra som jag knappast känner

säger fina saker är glad för min skull

så är det något jag lärt mig i mötet

med andra så har jag fått veta vem

som är ärlig och sann och den som

bara är nyfikna

det är gott att veta vem jag kan lita på

som visar respekt för den jag är och

jag kan känna tillit och respekt för

det den personen är

anits 29 december 2011