ju mer

jag lever med bilden: finns intet nytt

ser jag klart – det finns intet nytt ty allt är kretslopp

berget vidgar ögon

öppnar

slutna

lock

syn stiger upp

berget gråter

tvenne

tårfloder

vattenfall

vackra

mantel skimrar

hon viker

undan

stryker milt undan

mantelflikar

stiger ut

skrider fram

av

vattenfall

av

berg

av

allt

det var en gång en mark

en mark helt plan

marken såg marken hörde livens rörelser

javisst kallades dessa liv

anade höjder dalar

allt detta vilket denna mark inte visste vad det var

från långt inre kunde marken känna

vad det nu var

en rörelse

vad bnu det var

marken hade hört alla de där orden

orden

orden

ringa

ringa

trumma

trumma

trumhinna

moderns hjärta andas mildvindar

marken hade hört alla dessa orden de där

däringa

där inga skrän höres vikes sannhet ut

marken hade hört alla beskrivningar höjder dalar sänkor

rörelse stilla

plan

oplan

planlöst flankerande

marken visste ej innebörden och hur skulle den

marken begynte mumla

först stilla

en fjädermumlings dun

säger jag alla de där orden

kanske jag lär känna

på djupet

lär känna

kanske

allt detta nalkas mig

ett slags

mantraregn ljöd

och undrar du

naturligtvis undrar du

det gör vi så lätt

hur marken kan förtälja dig allt detta

så säger jag med en handsmeknings viskning

upphör med denna undran tillåt bilderna stiga

i denna stund är min stämma ombedd vara markens stämma

jag spelar i denna stund vare sig flöjt piano harpa eller trumma

jag är en stämma

ombedd

mantraregn föll

marken glittrade

marker gör så av regn

medans droppar av ljus ännu syntes

smakade marken på detta tindrande glittrande

andades

in

dropparna

så vacker andedräkt

steg in

steg om

och den rörelsen var det

detta var det marken upplevde

rörelsen

ljusglitter

fyrverkerier – ja, utan smällar

pärlande kolsyrevatten

kittlar i näsan

marken hade nu svårt hålla sig stilla

marken hade nu svårt hålla sig tyst

så mycket kittlades denna rörelse

inifrån

och slutligen

sipprade droppar

upp

eller ut

eller in

marken fylldes av värme

sakta skapades en sjö

i marken

liven runt marken

upplevde denna värme

ja, det blev så att luften tonades in i varmgoda färger

mjukblå

mjukröda

mjukviolett

marken kände sig vacker

än mer vackrare i det marken upplevde växter

bosätta sig runt sjön

i

marken

stenar sökte vägar upp

träd kom invandrandes

djur kom till vattendraget släckte törsten

fridjur strövade mildstigar

fåglar

fjärilar

rörelse

och så

kom

det vackra berget

detta berg skimrade i allfärgers timakrets

ännu

slumrar berget

iakttagande

berget vidgar ögon

öppnar

slutna

lock

syn stiger upp

berget gråter

tvenne

tårfloder

vattenfall

vackra

mantel skimrar

hon viker

undan

stryker milt undan

mantelflikar

stiger ut

skrider fram

av

vattenfall

av

berg

av

allt

varje

pappersark är

vikt

rosenbården gången är synligandad

knyppeldynan vilar

i öknens baldakiner

knytbanden

är veckade krusade

sandvågor ligger villa

slumrande katter

det svävar en hök

vid kamelens sida

beduinen bjuder in till brunnen

stämma skär genom vindalle

låser upp

slutna

vithövdads breda vingar

skuggar solbrända ögons törst

sänker sig

lyfter hennes stigar

knytbanden

är veckkrusade

lagda i linneskåpet

från mormorsland

doft av lavendel

doft av ek

av patina

intarsia vit

inlagd i lådors nyckelgömmor

dit når ej

ickefingrar

skåpet

andas i havs vida segel

ur morfarsland stiger du åter

din örnnäsa

och din skarpa blick

du hann ej vägleda mig innan du drog vinden om dig

då genomborrade dina ord mig

hjälp mig avsluta detta

din hand

omfattade jag

var vid

dig

mina ögon blödde

pendeln tickar lugn

vid det runda bordet sitter kvinnan ur farmorsland

visar mig sömnad

lägger korten

patiens

du gav mig ödmjukhet

ur morfarsland stiger du åter

din örnnäsa

och din skarpa blick

tar min hand

leder mig

över

stockar stenar

vid elden

viker du

upp

stenbladen

väcker stockarnas snarkningar

stockningarnas

snarkningar

sarkofagen öppnas

vi seglar

vida

havs

i

andas

din örnnäsa

och din skarpa blick

tar min hand

leder mig

över