Vid bäcken, i ån flyter ett papper. Jag försöker fånga det, sträcker fram min lilla hand men det hinner försvinna bort. Jag ville inte blöta ned mina nya skor
Vid stranden ser jag en svala komma flygande, hon sätter sig på en sten och tittar på mej. Hon har fått syn på något vitt längre ut på vattnet. Jag ser det med, vadar ut i vattnet men fågeln hinner före mej, snabbt grabbar hon tag i det och flyger sin väg. Jag ville inte blöta ned min fina kjol.
På gatan utanför mitt hus kom ett brev felpostat men i mitt namn. Jag ville öppna det men istället sprang jag efter brevbäraren innan jag hann tänka efter och lämnade brevet till honom innan han hann försvinna. Jag ville inte bli blöt av regnet. Jag har alltid undrat vad som stod i det där brevet och var det hamnade.
Jag vaknade nyligen en morgon efter att ha drömt en dröm. Den var om dej. Jag visste inte vad jag skulle tro, behöll orden inom mej, allt jag trodde mej känna, allt jag inte kunde placera som fakta. Då kom jag att tänka på pappret, svalan och brevet jag aldrig fick läsa i rädsla för dess innehåll. Jag ville inte riskera att dränka min själ
Idag vaknade jag och insåg för första gången att det är ju just det jag egentligen alltid försökt undgå. Jag insåg att lösningen finns inom mej själv. Hela tiden var jag rädd för vatten. Istället för att lära mej simma så undvek jag att bli blöt på alla sätt. Jag kan inte simma helt obehindrat än men idag känner jag att jag i alla fall håller mej flytande.
Jag tänker tillbaka på svalan och minns hur hon vill få mej att förstå.