Kärleken kom till mig om natten
i förälskelsens renaste vara
att vara det ofullbordades
fullbordning i föreningen

att sammanfoga håligheterna
att vara kropp i hennes kropp

Länge höll den mig vaken
Länge abstraherade den de
sammanflätade viljornas längtan
till en längtan, till vår längtan


*

Och jag förblev det outtalade ordet
på hennes läppar. Den fuktiga ytan
som gnistrade. Elektrifierad och
lysande röd i skymningen.

*

Länge rullade kloten i
den sfäriska halvcirkelns
fördubblande formationer
accentuerad i accelerationen

handens cirklar över huden

Tungorna som centrifugerar
sekundernas glaskulor. .


*

Var alltings mittpunkt
alltings centra är i dig

Så har jag jagat intets
form, det vidunderliga
oformliga bakom
och emellan orden
som stapplar sig fram
mot dig
*

I varats motpoler och
deras vändkrets blixtrar
det skönas silver

Du är av silver
Ditt hjärta av mässing
Och din röst av koppar

Jag brinner i din smedja
och formas lidande av
din tång.

*

Kärleken dricker vid
hjärtats källa som
är blodet

Töm mig, fyll mig
och rör om.

Jag skall vara din skakade
Din trogna.