Våldsdåden sveper över vårt land
samtidigt som nöjen är allt folk
söker mer och mer nuförtiden

Landet ropar efter rätt
i takt med att lögn och svek
blir allt vanligare

Folket vandrar mellan apati mot
skeenden inom landets gränser
och öppet hån, för att inte säga
hat mot de som vågar säga emot

Vi får inte tala om Gud i samhället
längre
men får allt fler gudar att följa…


hjärtat ropar
men tystas effektivt av denna tidens anda
samvetet ropar
men begären inom oss vill ropa högre


ingen talar längre om det som skaver
ingen vågar längre gå emot det som tynger
ingen vill längre se roten till det sjuka trädet

synden


ingen står längre upp för det som byggts upp
av tidigare generationers strävanden


värden


ingen strävar längre efter det vi gavs genom födseln


renhet
oskuldsfullhet


Vetenskapen fylls av karriär och enkla svar
istället för plattformar för sökande

Kyrkorna fylls av floskler och dravel
istället för
evangelium

den undangömda eller bortglömda sången
om hur vägen till Gud går via hjärtan
och inte metoder

antingen vattnar vi ur budskapet
eller pekar finger mot varandra

vågar inte längre se och sträva mot

helighet

Sekter vill finna nya vägar
istället för att lita till forntidens stigar

problemet var aldrig budskapet
utan människans ovilja till efterföljelse

sätter flottiga tumavtryck
fläckar ner

budskapet


kastar sten i glashus
och skär oss på skärvorna
som faller över oss

knyter näven i fickan
mot en Gud vi själva valt
att inte vilja varken söka eller finna



Nu råder allt mer förvirring



Åh, Gud kom och tala till de renhjärtade
Åh, Gud kom och täpp till munnen på de ogudaktiga, varav de religiösa torde vara de
värsta och mest hycklande

Åh, Gud förkrossa våra hjärtan
Gör vårt hjärta mjukt och inte våra sinnen

Kalla oss vid Ditt namn
och låta detta avgöra vem som är vad
och inte vad vi själva vill kalla oss för



Åh, Gud ser till detta land som alltmer förtorkas
andligen. Till de förtorkade benen av det som
en gång var.
Vattna vårt land med tårar från de som sörjer

sörjer efter vad som en gång varit
sörjer för att det som varit också åter ska bli
sörjer för att något fint har dött
och något viktigt har gått förlorat

Evangelium