När jag idag läste en artikel om Malmö,
rikets tredje stad gjorde mina ögon en freudiansk
felläsning och det tog mig ett par sekunder att
justera orden som nådde hjärnan:
”tredje rikets stad”.

För så är det naturligtvis inte, även om artikeln
faktiskt handlade om judarnas situation innanför
stadsgränsen.

Judarna är nämligen ett allt annat än älskat
folkslag i vår kära skånska stad.

Därav artikeln. Därav missläsningen. Därav denna text.

Artikeln handlar om att judarna i Malmö blir förföljda, hotade och trakasserade.

Inte helt olikt det hat som rådde under tredje rikets era. Dock med andra namn och andra förtecken. Och det är ju klart.
Vi lever i vår tid. Här och nu.

Ibland är det så lätt att döma historien, medan
man helt eller delvis blundar för dagens problem.


Idag skrivs morgondagens historia.

En devis vi ofta missar.


Så vi ser tillbaka på nazismen och ser svartvita
bilder i historieböcker.

Trots att liknande ideologier målas upp i färg,
mitt framför våra ögon, i vår egen tid.
I vårt eget land.

Denna gång är det inte rågblonda tyskar som med rötterna i nationalsocialismen sprider rasism och hat.

Denna gång är det mörkhyade invandrare från arabtalande länder.
Därav problematiken.
Vi får det liksom inte riktigt att gå ihop.
Det stämmer inte in på vår historieläsnings
metodik. Det skall vara svartvita bilder och det skall vara tyskar.


Rasism kan ta sig många utryck.
Rädsla för rasism likaså.


Men dagen då vi av rädsla för att framstå som rasister spelar rasismen i händerna verkar ha kommit till Malmö. Och då får man ju ändå skriva något.

För även om det inte känns PK att skriva sådant, dröjer sig känslan kvar att man måste

Meningen med att ta flyktningar från krigets karga verklighet och till Malmö var att ta människor från kriget. Människor som inte vill strida. Till fredligare plats.

Inte göra Malmö till ett nytt Beirut.


Och idag blir namnet Malmö mer och mer synonymt med våld inom och mellan etniska grupperingar som inte vi svenskar har lika lätt för att se på utifrån rasismbegreppet som rågblonda personer i propagandafilmer från 40-talets tyskland.

Men tiderna förändras. Och det är dags att svensken börjar vakna och ta sitt ansvar vad gäller rasism. Och andra steget är att ta avstånd från rasism. Första är att våga se den.

Sedan.
Tycka till och säga ifrån.
Antisemitism är inte Ok.

Oavsett hudfärg, nationalitet eller religion.

Oavsett om det sker i tredje rikets stad, eller rikets tredje stad.