Jag är besatt av mat. Jag är så fruktansvärt hungrig! Nästan till den gräns att jag inte känner igen mig själv. Så här gör inte jag? Stina, hon brukar stirra på andras mat och sucka över hur gott det ser ut. Nu gör jag också det, galna ögon har jag, desperata som hungrigt hetsäter allt vad jag ser, grimaserar när killen vid bordet längre ner spärrar upp sin mun och sliter loss stora bitar ur en rostbiffsbaguette. Och för att inte tala om tidningen, jag skulle ha kunnat slicka loss trycksvärtan om det bara hade smakat något så när som hamburgarna som testades, huruvida rågbröd gjorde dom nyttiga eller ej.
PMS samtidigt som jag har underkäken i fixerat läge. Det är ingen bra kombination. Jag undrar hur det blir om jag skulle finfördela en macka i matberedaren, och spä ut det med vatten?