Näcken är min vän
Han kan inte tala
Spelar förtrollande toner
som tröstar mig
Tyst går han sedan sin väg

Vattnet är mitt hem
Omsluter mig i sin mantel
Glittrar mot solen

Solen är min mor
Hon väcker mig ömt
ger mig värme,
vakar ifrån tysta avstånd

Om natten vandrar jag under de hemlighetsfulla stjärnorna
Låter stormen fylla min själ
med lust
I skydd av mörkret
under trädens kronor
där dansar jag