Stillheten fyller upp tomheten
Vinterkyla över vidsträckt frusen sjö
Nyfallen snö avslöjar spår

Bergväggen intill
Så hög, så stabil
Tapetserad av gran

Isvaken gapar ett svart öppet sår
Blottar sig,
Lockar

Tystnaden genomskjuts av en
Kvargömd tanke

Knyter frusen hand
Håller kvar

Frys igen alla vakar
Stilla vinterkyla