Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

VI (SOV)

Paralyserad av sömnen
dog elden och sprang
mot den gryning
som skriker

vattnet minns stormen


och ler


i glaset


Fri vers av Erik H.J Hultin
Läst 358 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-01-25 10:35



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En storm inpräntad i vattnet som vilar i sitt glas och minns. Det finns något djupt mytologiskt i den här dikten som känns som hämtat ur en urbild. Elden är paralyserad och döende och rusar mot en skrikande gryning som kunde vara en skapelseakt, men sedan vänder texten och stillnar precis som om den efterlämnar ett leende. Fastän dikten är tämligen kort så beskriver den ändå en rörelse. Spänningen byggs upp och stiger, och sedan laddas elektriciteten ur och allt blir åter lugnt och stilla. Ett märke är inristat i vattenglaset som en erinran om något som en gång har inträffat, en storm som kommit och dragit förbi, men nu vilar allt stilla i sig självt och bara minnet av cyklonerna finns kvar. Det finns en stor säkerhet i detta, en känsla av att man just har kommit undan en stor fasa på vilken man nu kan se tillbaka med överseende utan att översvämmas av emotionerna. Stillhet. Frid. Sinnesro. Så uppfattar jag grundkänslan i den här dikten där allt tycks vara vaggat till lugn och där tillfredsställelsen och tilliten spirar.
2012-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Erik H.J Hultin
Erik H.J Hultin