Handsken lyser vit av hårdhet

den är stilla nu

och tiden biter i sina barn


Fallet genom regnet
är färd genom papper
som viker


sig


tiden mördar sina barn

och ger kropparna

till den violetta

himlens svarta måsar


Figuren i huva med
knäppta händer

har spritt sin glöd

över Ros en gårds

asktäckta bilars

hav