Kan du se den gamle gå där
Ryggbräckt under kugghjulet
Med blicken fäst i fjärran
I förflutenhetens tid


Han kan se sig själv i spegeln
Med en John Silver bakom örat
Då ungdoms iver brann i bröstet
Nävarna tog vid när orden tagit slut


Han minns hur han sa:
Jag knäcker ekstam
Jag trampar sten till grus
Mer härdad än smältugns stål


De händer som kunnigt smorde maskinen
Nu skälvande och av smärta vridna
Som sextonåring först på bruket
Nu en krum skepnad stämplar ut


Ska resten av vägen vandras utan syfte
Ska han så stilla börja vårdas ihjäl
När han stänger av teven för kvällen
Viskar strigeln på väggkroken hans namn