När dammet har lagt sig
I alla rum
Står samma tomglas kvar som i våras stod
Klä mig i svart
Jag tänker aldrig bli
Ett enkelt byte som skiljs ur hjord


I döende staden
Gulrökta skrymslen
Med drickande som tidsfördriv
Det är min verklighet
Vet jag balanserar
Nånstans på gränsen till ett värdigt liv


Jag går i fåror
Som däckspår plöjt
Hårda utav tjäle och kantiga av frost
Passerar Bruket
Allt öde och tyst
Äts inifrån av råttor och av rost


När allt är utmätt
Tid inte räcker till
Ska jag söka styrka i den mörknande Nord
När tungor förtalar
Lönar lismande lögn
Kan jag ännu känna en brand i mina ord
En brand i mina ord