Rotade på konungagrav och mossbelupna flyttblock

Intill statarlängorna förfallna

Åter till fronten med lindad fot och i trasvävd ytterrock

I diket kamrater fastfrusna fallna





Jag ser att du bär din uppväxt alltjämt med dig

På din axel som ett svultet djur

Hugger vilt efter vem som än vågar närma sig

Sådan förblir din sanna natur





Bland isbräckta stycken av asfalt och cement

Vem växer vild vacker och fri

I sprickorna av förlorade förorters fundament

Som obeskuret ogräs grönskar vi