vaknade upp med ljus och leenden,
såg hur tusen viljor slogs om att få se dig i bruset
av ett kommande brustet hjärta,
slog mig så hårt att jag fryste med ord och handling innan minuterna visade att liv kan existera,

mina hand for upp längs din ryggrad och ditt hår
smekte din sovande hud,
det var så lätt att älska i tystnaden,
så enkelt att få lusten att brinna medan solen
sakta visade liv,

kunde så enkelt njuta av dina läppar som sov genom
morgonbrusets larm,
ville ta din barm och fylla min längtan med livets fundament,

det är enkelt att älska i sin fantasi,
simpelt att fånga din ljuva kontur mot väggens skugga,

ville älska dina ögonlock som stängde världen utanför och
lät drömmarna få det liv det förtjänade,

du, drömmen bortom mitt om...

känslan förbi ett kanske...

viljan bortom en tvekan...

det är en jord i kaos,
ett liv som möter rädslor som följer de steg jag tar,

det är en gryning i osäkerhet som möter
den blick jag har,

kan redan dö bortom och finna mitt eget paradis när jag ser hur enkelt, simpelt och lätt ett ljuva kan andas i min hand,

innan hjärtat exploderar och brister ut i sin saknad.